Doftljus - för eller emot?

Det här med doftljus är lite av en vattendelare, antingen älskar man dem eller så står man inte alls ut med dem. Förutsatt att det handlar om välkomponerade doftljus av god kvalitet, så älskar jag dem. Med välkomponerade menar jag att doften ska vara komplex och innehålla flera noter, precis som en parfym. Kvaliteten spelar också roll, för jag vill inte ha ett doftljus som osar och sotar ner.

Mitt Figuier har flera timmars brinntid kvar. 

Mina favoritljus kommer från Diptyque, Byredo, Jo Malone och Le Labo. Diptyque är en gammal favorit och jag har några dofter jag återkommer till. På hösten och vintern tycker jag om Figuier (fikon) och Santal (sandelträ) och våren förknippar jag med Mimosa. Nu har jag precis köpt ett Baies (bär), som jag tror ska passa september - oktober.

Även Byredo har några ljus jag har köpt flera av. Storsäljaren Bibliothèque är jag mycket förtjust i, men även Cassis har den där lite dova och svårdefinierbara doften som jag förknippar med Byredo. Tree house tycker jag också tillhör samma doftfamilj.

Jo Malone och Le Labo är jag inte lika bekant med, men jag har testat Jo Malones Wild fig & Cassis, som jag hade hoppats skulle vara en kombination av Diptyques Figuier och Byredos Cassis. Det var det så klart inte, utan en helt egen doft, lite lättare i tonen. Ljuset är härligt och har den absolut finaste förpackningen i min samling, med ett metallock och en elegant medföljande tändsticksask.

Nuvarande doftljussamlingen - efter Figuier blir det Petit Grain 21 som tänds här hemma.

Ljuset från Le Labo köpte jag i våras i deras butik i Berlin. Etiketten trycks när man köper ljuset, så det blir ett fint minne. Jag valde självfallet det ljus jag gillade bäst och när jag vid hemkomsten läste på om det visade sig det vara deras storsäljare. En av Kardashiansystrarna (tror det var Kylie) doftsätter hela sitt hus med det, Petit Grain 21.

Ha en fin kväll!